Igår när jag åkte tåg var det bedrövligt, det var sjukt mycket folk överallt och det kändes som att man kunde svimma och bli klämd ihjäl när som helst. På en hållplats gick det på en liten flicka (ca 10 år) som verka var själv men hittade en plats där hon kunde stå. Helt plötsligt började hon gråta och ingen vuxen märkte henne alls, jag som så henne stack fram mitt ansikte mellan alla vuxnas ben och frågade hur det var med henne. Hon hade sållart fått panik bland alla människor och var inte säker på om hon skulle kunna komma av på nästa hållplats. Jag var också osäker om jag skulle kunna komma av på nästa hållplats eller inte. Men jag pratade med henen så hon blev på bättre humör och sa två små flickor som oss kommer klara detta och vi hjälper varandra ut.
Jag kan inte riktigt släppa henne från mina tankar, och jag vet inte riktigt varför, för jag gjorde ju fakitskt något bra och hjälpte henne. Men kanske med allt som jag har varit med om det senaste året som har varit jobbigt som har fått mig en flicka på 20 år att gråta som gör att hon sitter i mitt minne. För att jag antar att hon började gråta av samma sorts anledning som jaghar gjort under det senaste året och därför gjorde hon ett så stort intryck på mig.
<3 Du är så fin, stöttar dig<!
SvaraRadera