Set me Free

Usch jag känner mig så konstig och obekväm i mitt liv. Igår hade jag min första tyska lektion och alla skulle presentera oss. Det visade sig att det fanns ca 6 au pairer i klassen varav de andra kommer alla från östeuropa. När det var min tur att presentera mig så sa jag att jag var au pair och kom från sevrige etc. Läraren blev helt till sig, nämen vad kul, från sveirge och som au pair vad intressant. Och hon pratade till mig helt länge om det och så medan de satt fem till som också är au pairer det är väl lika intressant? Efteråt så gick vi alla till bahnan tillsammans och då oroade sig den ena au pairen över att hennes tyska var för dålig och att hon då inte kunde komma in på de tyska universiteten. Hon fårgade då också jag och en annan om tjej om vi också skulle studera här, den andra tjejen nickade bestämt ja som om att det inte fanns något val. JAG, jag stod där och blev helt förbryllade av vilken skillnad det är i våra liv och vi står ändå där tillsammans i samma stad går i samma skola och alla tre jobbar som au pairer. Klart har jag funderat över att läsa vidare i tyskland men mer som en rolig grej. Jag har ju även funderat på London/Florens/Italien/Paris så för mig var det ingen big deal.

Nu låter jag som Marie Antionette men så klart vet jag att det ser olika ut i olika länder och att det finns olika sorters svårigheter här och där. Jag kände mig så ynklig bara i jämförelse med deras motivation i livet och deras mål och även deras ekonomiska förutsättningar, själv har jag nyligen blivit medlem i ett gym som inte är de billigaste på marknaden. Vad gör jag med mitt liv egentligen?? Men om jag vänder på det hela vill jag inte ha någon press på mig att bli ”läkare”, jag vill chilla lite mer och njuta av livet, göra saker som jag uppskattar. Men till vilken gräns?

I och med detta har jag nu blivit ännu mer osäker på vad jag ska göra härnäst. Jag har också blivit mer intresserad av språk så det kanske borde bli en början till mitt liv som student?